Kämpa Ina kämpa!

Ja´ det här säger jag till mig själv i dag och hoppas så innerligt att jag orkar!
Tänk om jag bara hade EN smärta att stå ut med, men nej då det är magen och det är artrosen i knäna samt att artrosen har gått vidare i händerna och ena axeln. Värken i lederna är som värst den här årstiden då det är omslag i vädret, kyla och blåst är ingen bra kombo och här har det blåst rejält i ett par dagar. 
 
Läkarna säger till mig att jag ska försöka göra saker trots värken för att hålla igång och inte stelna helt men det är inte lätt, inte lätt att hitta balansen med vad jag ska göra, kan göra och när ska jag sluta - gaaahhh jag blir tokig på detta! Skallen min är för pigg och vill göra ALLT men kroppen skriker till mig "lägg dig i sängen och gör inte ett skit", men jag funkar ju inte så jag tvingar mig själv till att göra något litet varje dag!
 
Igår klöv jag ved det är inte speciellt tungt men tillräckligt för att lederna har gett upp idag, knäna värker, händerna värker och jag kan inte greppa saker ordentligt  utan tappar saker titt som tätt!
Idag blir det en sån där dag som inte kommer till historien som den "bästa" och jag har så svårt att acceptera att det är så, tårarna rinner och jag känner en sån uppgivenhet. Uppgivenhet över att aldrig få bra, aldrig få ha mer än en dag som är okey, att läkarna aldrig kommer på vad som är problemet med magen utan hela tiden nya ingrepp istället. Ibland känns det som jag håller på att bli "knäpp" för att leva med sån värk som jag har sätter sig även på psyket då det inte syns till det yttre hur dålig jag är och då har även omgivningen svårt att ta in att jag är så pass klen som jag är. Jag vill verkligen och försöker verkligen vara en go och kärleksfull sambo, försöker 
 fixa hushållet så det inte ska ut som ett bombnedslag, försöker vara en omtänksam väninna och försöker jag vara snäll mot mig själv men det är nog det svåraste!!
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0