Ja´ det var precis så Pär sa till mig igår kväll när vi skulle gå och lägga oss. Det var faktiskt första gången som tanken slog mig men shit va´ läskigt , jag var trött innan men efter dessa ord från honom så slog min hjärna igång i 180 och jag började tänka. Inte att jag tänker "gör vi rätt" för det vet jag att vi gör det känns så i hela kroppen och det är bara upp till oss själva och leva upp eller kanske rättare sagt leva ut det vill med våra liv nu!

Utan det var mer tankar så som får vi med oss allt, hinner jag hinna med allt, har jag tänkt på allt, att vi inte hinner träffa alla innan flytt, hur långt tid kommer det ta innan vi har alla flyttkartonger uppackade, kommer jag att sakna något med att jag lämnar Stockhom efter 47 år ?? Den sista frågan kan jag verkligen inte svara på förrän jag har lämnat Stockholm och jag lovar er....jag kommer att besvara den frågan senare <3

 

Önskar så att min momor hade levt nu och fått uppleva detta, höra mig prata om att flytta premanent till Jämtland. Min mamma kommer från Piteå men hon flyttade själv därifrån när hon var 18 år och lämnade då sin mor, far och lilla syster kvar i lilla Pite. Mormor sa alltid till mig " Christina du borde hitta en pitepojk och flytta till Norrland"...gaaahhh hur tänkte mormor nu kommer jag ihåg att jag tänkte 18 år gammal. Det fanns ju bara en biograf, inte många uteställen, utbudet av butiker var för få etc. Men nu 29 år senare så är det "mormors lilla flicka" som tar och flyttar till glesbyggden då hon har hittat sin jämtgubbe, jag har nog mer  "Norrlands blod" i mig än jag velat erkänna som ung.

Älskar Dig mormor <3